Start > Brandspelet .

Branden

 

Förberedelser och repetitioner

 

Själv kom jag in i Brandspelet efter påsk 1988. Grotteatern sökte manliga amatörskådespelare till sommarspelet. En arbetskamrat drog med mig. Jag var ju ingen skådespelare men...det lät ju spännande.
Snart blev jag påverkad av den stämning som uppstår när en stor skara människor arbetar mot ett gemensamt mål med ett roligt, spännande, intensivt, konstnärligt projekt. I början förstod man inte vad Frank Kelber, regissören, menade med mycket, varför vi först gjorde på ett sätt och sedan på ett annat, vad läsart var, vad sticka var för något.
Hur skulle man hålla reda på sina få repliker, hur skulle de sägas egentligen, vad betydde de? Hur i helskotta skulle 200 personer kunna samarbeta? Hur skulle det kunna bli likadant varje föreställning? Tänk om inte alla var där när det var dags för föreställning? Hur skulle man hinna till den 25 juni?
Allt jobb som jag sedan dess lärt mig krävs för att det överhuvudtaget ska kunna bli en teaterföreställning slapp jag då, jag bara repeterade. Det var jobbigt nog, flera gånger i veckan, varannan helg. Varje dag den sista tiden före premiären...

 

ProducenternaRegissören

Manus skulle skrivas. Det blev inte godkänt av Grotteatern. Panik! Frank Kelber tog tag i det och skrev ett nytt manus för Spelet på tre veckor. Och vilket bra manus det blev. Ett manus inte om en brand i första hand utan om mötet mellan den nya och gamla tiden, mellan fattiga och rika, och som röd tråd Livsdrömmen.
Scenografi skulle byggas. Hur visar man en brand utan att bränna upp scenografin, den skulle ju användas fler gånger? Spelplatsen indelades i fyra olika scenerier; fängelset (förstås),

 

änkehuset (fattighuset), Hoppets gränd (arbetarklassen) och Torget (medel- och överklassen).
Fängelset behövde inte byggas. Hoppets gränd och Änkehuset byggdes med rum och skorsten. Torget var gården med sitt grus dit människor skulle strömma för att träffas, demonstrera, roa sig, förfäras över branden. Sven-Olof Eriksson, scenografen, löste allt med trä, rep, tjära, färg och en enorm yrkesskicklighet och många villiga händer att bygga.

 


MusikernaKostym

Kläder skulle ordnas. Kläder från 1800-talet för 200 personer! Säg snabbt varifrån man får det. Man lånade, köpte, sydde upp, ändrade, sydde om, la ut, drog in, skådisarna tog med egna gamla kläder. Hattar hyrdes, köptes, lånades, tillverkades. Hur alla kläder ordnades till premiären är en gåta om man inte visste att det handlar om skicklighet, fiffighet, tur, tjat, en massa telefonsamtal och dygnet-om-arbete. Illusionen blev fullständig; från gummans sjal till borgmästarens vargskinnspäls.

 

Rekvisita skulle ordnas fram. Samma metod som med kostymerna. Skådisarna fick ta med egna gamla grejor. Själv tog jag med ett par av mormors järnkittlar och en vattenskopa. Sedan lånades, hyrdes, köptes, tillverkades alla de små grejor som behövs och används i livet.

 


RepetitionSminkning
Så här håller det på för att det ska bli en teaterföreställning av Brandspelets format. Arbete, skicklighet, fiffighet... Det går inte att beskriva allt som måste göras. Och hur man håller ihop allt är helt obegripligt. Men producenterna Ulla Bergqvist och Anna Thelin lyckades.

 

De och många, många andra jobbade hårt med Källforskning, Affisch, Program, Teknik, Musik, PR, Foto, Scenografibygge, Rekvisita, Ekonomi, Smink, Barnrepetitioner, Dans, Gyckleri, Sånger, Pauscafé, m m m m .......

 


Repetition

 


Till sidans början

Till Underhållning och Prolog